Jag har precis avslutat ett samtal med Anna. Vi pratade om hur hela livet blivit till någon slags tävling. Man ska ha alla nyaste prylarna, man ska ha den största snyggaste lägenheten eller huset, man ska ha snygg kille gifta sig och skaffa barn, man ska ha många vänner. Måste man det? Är det det som är att vara lycklig?
Jag vill leva mitt liv i lugnt och ro. All stress, alla krav. Det blir för mycket för mig. Herre Gud! Vem orkar ha ett sånt liv? Allt känns bara falskt när det är för att man måste för att det bara ska vara så! Alla ska bara överglänsa varandra och "skryta" med sina flashiga liv. Ingen erkänner sig svag, svaghet är långt från perfekt, och livet måste ju vara perfekt..
//L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar