Fy fan

Om du sitter med mat i munnen eller är en kännslig person så sluta läsa nu!


Jag stannade kvar lite efter jobbet och drack en kopp kaffe med Anna sen åkte jag till bergvik. När jag gick inne på maxi kände jag mig lite bubblig i magen, jag ville fisa. Men jag kunde ju inte gå runt på ica å fisa, jag fiser helst i min ensamhet. Påväg till bilen lättade jag lite på trycket men kände fortfarande lite bubbel. När jag åkt några km påväg hem fick jag världens kramp i magen. Jag fick så ont, hela jag började skaka och svettas, jag blev tvungen att stanna bilen för att andas. Så släppte det och jag körde vidare, sen hände det igen, en attack av brutala magkramper, jag trodde nästan att jag skulle dö. Svetten bara rann och jag kunde inte sitta rakt. När jag kom nästan hem och bara hade grusvägen kvar ville jag gråta, varje litet gupp kändes som tortyr. Tony mötte mig och tog mina saker, jag gick dubbelvikt in på toa... Där jävlar lättade jag på trycket!
Sen har jag legat på soffan i fosterställning med kramper om vartannat.
Tony har gjort lasange med vitlöksbröd och sallad. Jag har ätit nu och mår fortfarande ok, men det gör ont i min mage.. ont som fan. Och jag ska upp och jobba imorgon :-(
Men det är ingen idé att ens tänka på att sjukanmäla sig, det finns ingen som kan jobba.
Nu orkar jag inte skriva mer, bäst att sluta nu medan jag kan, vet inte när nästa kramp kommer, ni vet vart jag finns.. Dubbelvikt på soffan!

//L