Konstigt

Varför händer det mig alltid så konstiga saker när jag är på väg?

I morse på väg till jobbet så står det helt plötsligt en man i vägen, mitt ute i skogen.
Det va en ung mycket full och vilsen man, jag skulle gissa att han följt med någon hem och hoppats på mer än va han fick.
Jag lät honom åka med, han tjatade om att jag skulle få 500 om jag körde hem honom och jag svarade gång på gång att jag skulle till jobbet. Han ringde sin vän som inte svarade flera gånger, dom skulle jun hämta honom men visste inte vart han va, och det visste inte han häller!
Jag släppte av honom vid tågstationen och i precis lagom tid när vi kom in till stan så ringde hans vän, så jag tror allt löste sig.

Det första jag tänkte på va mina egna fördommar.
För det första så tänkte jag först inte ens stanna och för det andra så när jagj väl stannat va jag jävligt snabb på att hugga till mig min handväska. Han va bara en ung kille i nöd och jag såg bara en nerknakad, knivhuggande våldman! Ibland tror jag att vi bara måste gå imot våra fördommar och hjälpa en medmänniska utan att ställa några frågor. Tänk om det varit jag? Tänk om det va jag som på något konstigt sätt hamnat där...

Sen det andra jag tänkte på det va ju unga killar VS unga tjejer. Varför är det alltid unga killar som sätter sig i sånna situationer? Saknar killar förmågan att tänka ett steg längre.
Exempel är om ett killgäng sitter och festar och en säger "fan va roligt det skulle vara att festa i Gävle" Då säger nån anna "Jafan vi drar dit" och vips så har dom fixar skuts och hamnat i Gävle, sen vart dom ska, hur dom ska ta sig hem eller vart dom ska sova det har ingen tänkt på.
Om ett tjejgäng sitter och festar och en säger "fan va roligt det skulle vara att festa i Gävle" Då säger nån annan "Jafan vi får fixa det till nästa gång" och sen ängnar tjejerna sin nyktra vecka åt idéer och planering för en perfekt tjejkväll i Gävle.
Varför?

//L