Så nu har jag övertygat min syster att jag på fullast allvar tror att maten pratar. Den pratar i en annan frekvens så därför kan vi inte höra det.
Efter det skulle hon till hästen och jag åkte till Bollnäs och träffa Jessika och hennes söta unge Mickis!
Jag följde med henne ut till hennes häst och fick träffa honom och hans tjej för första gången.
Och här har vi min nya kärlek! Han är ju så fin, och lägg märke till att det vita är vitt. Igår när jag började mitt pysslande va han nästan helbrun. Idag ringde syrran när jag va och hälsade på Johanna en sväng på jobbet och gav mig lite ångest, "Ska du inte komma och ta hand om Mumin nu då, han är ensam!"
Jag lämnade ju självklart Johanna på stutts och kastade mig i bilen för att köra gasen i bott till stallet och den lilla killen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar