Gud?

Ida frågade mig igår om jag tror på gud. Mitt svar blev: Ibland. Jag vill tro på gud, jag vill tro att det finns en mening med allt. Jag tror nog lite på mitt eget sätt.
Jag tror kanske att gud skapade allt, även oss människor men vi kanske va ett misstag. För varför skulle han skapa en varelse som förstör allt det andra han sakpat. Om han nu skapade något så otroligt som denna jord varför skulle han då göra oss som människor som förstör den? Han kanske gjorde oss och trodde vi skulle vara smarta nog att bevara och ta hand om allt det andra han gjort. Men sen är det vi som är själviska och inte bryr oss förren nu då det är försent typ.
Jag tror kanske på gud, men jag tror inte på någon jävul. Jag tror inte vi kan skylla på någon jävul för allt det dåliga på denna jord. Vi får bara skylla oss själva. Det är ingen ond kraft som gör så att det är krig och svält på jorden, det är vi människor.

Gud kanske skapade oss med en tanke att vi alla skulle leva i harmoni, och ge fan i hans äpplen. Men själviska som vi är tar vi oss ett äpple och sen startar vi ett krig.

Jag vill tro att det finns något högre, jag vill tro att vi hamnar någonstans när vi dör. Jag vill verkligen tro att det finns en mening med allt som händer.

Innan min pappa dog bar jag på en hemlighet. En fruktansvärd hemlighet som jag bara trodde han skulle kunna hjälpa mig ur. Han dog! Då förstog jag att jag aldrig kommer få hjälp av honom, jag berättade min hemlighet för en annan person som lyfte en stor sten från mitt bröst då. Kanske hade det som hände mig innan pappa dog fortsatt i flera år om han inte dött. Jag va ett barn som mådde skit, och när min pappa dog rann det över. Men det fick ett slut.
Kanske va det meningen?
Jag säger inte att jag är glad att han är död, det är hemskt. Men kanske finns det en mening, jag vet att jag förmodligen aldrig hade berättat min hemlighet annars.

//L