Idag är det farsdag så därför ska min pappa få ett eget inlägg här :-) Min pappa dog 14/8-99 det känns inte som om det är såå länge sen. Min pappa va en biker, en biker som gillade gubbrock. Jag älskade att få åka med min pappa på hans stora harley. Jag älskade när pappa va i garaget och mekade och zz top dånade ur högtalarna eller när pappa körde bilen och inte mamma va med för då lekte han alltid rally och att vi barn va hans kartläsare. Det finns så mycket som jag älskade med min pappa så om jag skulle skriva allt skulle jag få hålla på hela natten. Det är lätt att man förskönar det hela och att ALLT va så bra. Det är klart att min pappa hade fel och brister, han va en människa! Han va också trött och stressad ibland. Men vad är det att haka upp sig på nu? Nej Jag saknar min pappa, Jag tänker på min pappa nästan varje dag och det som gör mest ont är att jag vet att han inte kommer komma tillbaka, inte ens för dom speciella tillfällena. På studenten blev jag påmind om han verkligen inte finns, att han verkligen inte kunde vara med. Det kommer komma fler sånna dagar, när jag gifter mig, när jag får barn och så många andra gånger som det i en stor glädje ändå kommer att finnas en saknad.
Nu har jag hittat ett underbart youtubeklipp som jag bara älskar. Det ger mig en underbar kännsla och jag kan inte sluta le. Det är Pappas!
//L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar