Det är fan skrämmande hur snabbt ens liv kan ändras.
För vissa händer det något och allt blir helt plötsligt så mycket bättre. Och för andra kan livet rasa på en sekund.
Runt om mig känns det som om det varit mest ras den sista tiden. För mig och i mitt liv är väl allt egentligen som vanligt, jag har det bra. Men jag tänker på många runt om kring mig. Har vänner som blivit lämnade och står ensam kvar i en tomhet man inte ens kan beskriva. Nån har lyckats lappa ihop det och faktiskt kommit tillbaka men med en hel del tvivel kvar. Nån står fortfarande själv.
Men framför allt tänker jag på min faster. Mamma hade pratat med henne förra veckan. Hon kommer att vara kvar på den specialavdelning på sjukhuset hon är på nu i några månader. Hon sitter i rullstol nu och det är så hennes framtid kommer att vara. Dom tror inte att hon kommer att få tillbaka någon kännsel.
Att en helt vanlig dag sätta sig i bilen för att åka en väg man åkt tusentals gånger tidigare det är något vi alla gör varje dag. Att sen kollidera med en lastbil det är en hemsk olycka men som faktiskt kan hände vem som hellst. Något kom upp på vägen och av ren jävla refelx så väljer man då, även om man inte borde.
En olycka kan hända så fort, inte mer än en sekund behövs för att livet ska vara förändrat för alltid.
//L